1+1=flata

augusti 1, 2007

Det är den första augusti och mitt liv kommer aldrig mer att bli detsamma.
Det börjar som en perfekt dag.
Solen skiner och i vinden dansar regnbågsflaggorna. På en fotbollsplan leker en flock ystra bögar med en rosa hoppboll. Det märks att de har roligt.
Då och då ramlar någon av hoppbollen och omringas av de andra. Höga falsettskrik skär genom stadsmiljöns bakgrundsbrus.
De tittar beundrande på musklerna som spelar i min vilddjurskropp när jag går förbi.
Jag ler och rotar i ryggsäcken efter några Chupa Chups som jag kastar åt dem.
Alla dyker som havssulor, ingen vill bli utan det eftertraktade godiset.
På några sekunder förvandlas oskyldig lek till blodigt allvar. De drar varandra i håret, river varandra med målade naglar och örfilar skägglösa kinder.
– Din jävla bitch!
– Du är en hora!
– Din… din… tvestjärt!
Alla stannar upp. Den långe, smale killen som kastade ur sig kommentaren rodnar. Han gömmer ansiktet i händerna och börjar gråta. De andra börjar cirkulera kring honom som gamar kring en döende zebra.
Jag gräver djupare i ryggsäcken och lyckas hitta några klubbor till.
– Hörrni, fjollor. Här har ni!
Min svällande biceps dras ut som ett elastiskt gummiband och i stället är det triceps som kontraheras när jag sträcker armen och kastar mina projektiler mot de paralyserade bögarna.
En Chupa Chup med colasmak träffar en liten blondin mellan de välmejkade ögonen. Han kvider till och rynkar förbryllat pannan innan han segnar ihop i en liten hög. Högljudda snyftningar tränger in i mina hörselgångar.
Jag muttrar fram en ursäkt och fortsätter min promenad mot McDonalds.
På vägen passerar jag en stor karneval. Stora män i kvinnokläder, stora kvinnor i manskläder och andra gycklare underhåller barnfamiljer som gått dit för att titta på den ambulerande cirkusen Pride.
Runt omkring dem flockas små, bleka tjejer med paljetthjärtan i ansiktet, korpsvart hår och rosa vingar av ståltråd och nylon.
De kommer i par. Hand i hand med varandra.
Som stora spyflugor.
Men något vaknar inom mig. Där det finns män som älskar män, kvinnor som ser ut som män som älskar kvinnor som ser ut som män, män som älskar män och kvinnor som ser ut som män, och feminister som inte någon älskar, där kan det också finnas horor.
Vackra, älskvärda horor.
Nattfjärilar omhöljda av mystik.
Jag vandrar in på området. Köper rosa sockervadd eftersom den vanliga vita inte säljs.
Kastar en bönpåse på några tomburkar och vinner en stor, rosa kanin.
Under en banderoll det står "Fi!" på sitter tre trallande tattare i ljusblå baden-badenstolar. De har lila plyschkavajer och svarta kjolar. En av dem ser bekant ut.
Späda axlar. Brunlockigt hår vars svettiga lockar sitter klistrade i pannan. En hängande röv som kramas åt av den grova yllekjolen.
– Ronnie, ropar jag glatt, men inser mitt misstag när jag ser den mörkfjuniga mustaschen som pryder överläppen och de små bulorna som buktar ut i navelhöjd.
Jag får småspringa därifrån för att inte bli träffad av Mariannekaramellerna hon kastar efter mig.
Tre timmar har jag vandrat där och inte en snygg hora har jag sett. Mina fötter ömmar när jag går in på Pressbyrån och river åt mig Aftonbladet.
"Veganer vägrar ha kött i sängen."
Rubriken slår som ett pungslag.
Smärtan i fötterna är ingenting mot insikten som kommer att förändra mitt liv för evigt:
Kvinnliga vegetarianer är flator!
Mina ben blir skakiga när mönstret framträder i all sin tydlighet.
De gillar inte kött, men kan tänka sig att äta fisk.
Ägg slinker ner (symbol 1, se fotnot).
Ibland har de dreadlocks och rör sig i stim.
Kippande efter andan lyckas jag ta mig ut ur kiosken. En stor sten får tjänstgöra som stol medan jag kämpar för att återfå fattningen.
Alla dessa dejter på dyra restauranger då jag glatt satt i mig en blodig biff medan tjejen petat lite i en sallad för att sedan gå hem.
Dödsdömt från början.
För det är inte min vackra oxrullad hon vill ha.
Nej, en tur mellan sladdriga salladsblad är det enda som duger åt det otacksamma fnasket.
Jag sitter kvar på stenen en stund.
Tänker.
Till slut ställer jag mig upp.
Kastar Aftonbladet i papperskorgen.
Och går hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: