Phonephucker – en telefonhoras bekännelser

september 20, 2007

För ett par veckor sedan trillade ett mejl in i min inbox.
Det var ett kort mejl, men ganska vänligt. En förläggare för ett feministiskt förlag sade att han tyckte att min blogg var välskriven och att han gärna ville att jag skulle recensera en bok som var på väg ut.
Den hette Phonephucker och var skriven av min bloggkonkurrent, telefonhoran Tanja Suhinina.
Jag slickade stolt i mig av berömmet, valde att ignorera bristen på detaljer om varför just min blogg var så välskriven, ett säkert tecken på att mejlet gått ut till fler.
Jag sköt tankarna på att jag skulle hjälpa honom med gratis marknadsföring åt sidan.
Mest av allt hoppades jag att han skulle erbjuda mig ett bokkontrakt på stående fot.
Vi som alltid sa hora, en samtidsroman av Nattfjäril om hur det är att växa upp, knulla brudar fast bara snygga eftersom fula brudar inte räknas, klippa till killar som aldrig säger hora och till slut hamna på toppen av näringskedjan.
Men förslaget kom aldrig.
Och det gjorde inte Phonephucker heller.
Förbannade förläggarhora, tänkte jag kväll efter kväll när jag sparkat upp dörren, inventerat posten och bittert konstaterat att jag inte fått något paket den här dagen heller.
Till slut kom den. I förrgår.
Två dagar innan lanseringen.
Förbannade förläggarhora, tänkte jag på nytt.
Men Nattfjäril håller sina löften så jag lade all ledig tid jag hade efter mitt Guitar Hero-spelande på att plöja igenom boken.
Mina bröder och ni andra horor; jag presenterar stolt:

Phonephucker – en recension av Nattfjäril
Tanja Suhinina är en ryskättad kvinna som för att få den arbetslivserfarenhet som krävs för att kunna söka till psykologprogrammet bestämmer sig för att bli telefonsexförsäljerska, eller telefonhora som hon kallar sig själv. Hon sugs in i en surrealistisk värld med torskar som vill att hon ska spela tioåringar, incestscenarier och problematik i stil med att gå och telefonknulla under en umgängeskväll med vännerna.
But enough med den klassiska "DN recenserar"-skiten.
Tanja är rätt bright för att vara kvinna (2.0 på högskoleprovet slänger hon ur sig i början av boken) och uttrycker sig ganska välformulerat för att vara just kvinna och till råga på allt invandrare.
Hon skyggar inte för ord som kuken, fittan och knulla, tvärtom. Ibland går det till och med överstyr och de raffinerade tankar hon egentligen bjuder på försvinner i fittsaft och rövknull.
Det märks att man sneglat mycket på Neil Strauss biografi om Jenna Jameson. Insprängt här och var hittar vi instruktionsnoveller om hur telefonsex går till, tipssidor om vad man kan säga och vad som går bort, samt klippdockor och annat skit.
När man som jag sliter upp boken på tunnelbanan och helt plötsligt stirrar in i en rakad tecknad tonårsfitta är det svårt att lägga fokus på innehållet. Allt man vill göra är att kasta boken på den föraktfullt stirrande kärringen som sitter framför mig och nu har fått vatten på sin kvarn, för att sedan trycka på nödstopp, tvinga upp dörrarna och hoppa framför ett inkommande tåg på spåret mitt emot.
Ibland tenderar Tanja att gå för långt i jakten på humorn, det blir för många egna ordkonstruktioner och meningar vars enda syfta är att få mig att skratta.
Men jag skrattar inte.
Jag skiter i det. Det är inte därför jag läser om telefonhoran.
Jag läser för att jag vill veta hur fan det går till.
Och det är också där i mötet mellan en intelligent rysk telefonhora med humor och en kåt kille med medioker kuk och dominansdrömmar som boken träffar länken mellan hjärna, hjärta och pain riche.
Tanja verkar vara nästan analt fixerad vid att kartlägga knullpratet och knullpratarna. Sida efter sida ägnas åt definitioner, slutsatser och egenhändigt framtagen statistik, men det känns oengagerat och irrelevant för mig som inte fokuserar på torskarna utan på hororna.
Vilka är de liderliga styckena på andra sidan linjen? Kartlägg dem, inte männen.
Vad har ni på er när ni pratar? Känner ni varandra? Blir ni någonsin kåta på riktigt?
Finns det en sexualsnackarmaffia som fikar ihop, byter information om bästa sättet att beskriva tungans vandring längs skaftet?
Har ni någonsin kuddkrig?
Och är någon av er snygg på riktigt?
Ni kanske tror att jag avskyr den här boken. Det gör jag inte. Jag gillar skärpan, det pragmatiska anslaget, ansatsen att inte banga för varken positiva eller negativa sidor av yrket. Dessutom ger den tjejer några handfasta tips som kan komma till nytta.
Har du någon hundring över du tänkt lägga på en telefonhora? Köp boken. Den räcker längre, du kan gå tillbaka den för en omgång till och bäst av allt:
Det går att runka till den.
Med lite fantasi kan man i och för sig runka till allt.

Och du, förläggarhoran. Här kommer ett tips:
Du har temat sex.
Du har en kvinna som säger sig ha en läcker rysk accent.
Du har en kvinna med läcker rysk accent som säljer röstsex.
Säger ordet talbok dig någonting?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: