Nattfjärilen flyger i skymningen

augusti 19, 2019

I snart ett decennium har jag varit borta. Sedan länge glömd men ännu inte död. Jag skulle vilja säga att jag bidat min tid. Att jag haft en mästerlig plan för min återkomst. Att min frånvaro var en del i en långsiktig strategi. Sanningen är att jag har levt. Eller försökte leva. Jag gjorde allt det där man förväntas göra för att kunna räknas in bland de andra fåren i fållan, men det var inte för mig. Så jag lade mig till ro i den natt som var min värld och sov till dess att drömmar om odyssér genom blekt vackra nätter befolkad av skuggvarelser med sprucken hud och skrovliga röster väckte mig ur min dvalan.

När jag nu kryper ur puppan, sträcker ut skimrande vingar som glänser av förakt och misantropi och lyfter i den smutsgula skymningen är det för att världen behöver mig. Länge nog har genusvetarnas svarta magi, numera höjt till en konstform där alla har rätt till sin egen sanning så länge den överensstämmer med de hatiska översteprästinnors fria tolkningar, förvirrat svagbegåvade föräldrar och sipprat in i samhällsstrukturernas grundvalar. Den värld som vaggade mig till sömns står numera i brand och det är i det kaoset Nattfjäril återuppstår. Nätet är överallt och utgör hemvist till förtappade själar, från Tinders alla horor i vardande till Happypancakes elefantkyrkogård. Den nya valutan, menad att implikera intelligens OCH humor, är memes som utgörs av dynamiken mellan svagsint copy och smygtagna bilder. Slentrianmässiga, kärlekslösa knull mellan två, eller varför inte flera, personer som alla har foten i dörren i hopp om att bli omruskade av något som får dem att känna sig levande, må det vara en Hollywoodskådis plötsliga bortgång eller en tweet av Donald Trump, har blivit definitionen av en lyckad relation och Hemnet är Mammons skyltfönster där du kan pantsätta ditt liv i utbyte mot 24 kvadrat i Bandhagen. Gud heter numera Google och den enda egenskap som värdesätts är ungdom. Sanningen är en huvudlös hare som kastas mellan sydskånska rasistgubbar och lågbegåvade kommunistkärringar.

Har en nattfjäril en självskriven plats i tingens nya ordning? Kanske, eller kanske inte. Men jag har aldrig brytt mig om den plats som givits mig utan endast om den plats jag tar och med de orden hälsar jag välkommen till en ny era. En era där ingen längre känner namnet Ronnie Sandahl, där urtagna droppformade silikonimplantat ligger strödda längs nymoralistiska stigar och kvittensen på kärlek är att du pausar dina dejtingkonton. Pausar, märk väl, inte tar bort.

Häng med, det blir kul det här.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: