Söndag kväll

juni 7, 2010

Det är en vacker kväll.
En sådan där som man inte vill kasta bort.
En kväll man vill minnas om fyrtio år. Doften av syréner, det varma sommarregnet som faller från knappt synliga moln på den blå himlen.
Vackra kvinnor i vackra kläder.
Ett hungrigt hångel i Kungsträdgården på vägen hem.
Kläder på mitt hallgolv.
En ängel mellan mina lakan.
Jag bestämmer mig för att gå ner till city.
Prata.
Flirta.
Andas.
Kön till Utecompagniet är lång.
Full av förväntansfulla horor.
Tajta toppar spänner åt över artificiellt augmenterade bröst.
Korta kjolar ur vilka långa, brunbrända ben skjuter ut som rötter från himlen.
Glittrande ögon ur vilka nattens hemligheter kan läsas av den insatte.
Alla ser på mig när jag går förbi kön. Jag tittar tillbaka.
Det är balsam för min ensamma själ, en brunn i den känslomässiga öken som präglar mitt liv.
En kvinna i svart klänning med halterneck och kroppen att bära upp den kollar på mig och tittar snabbt bort. Lite för snabbt.
Jag ler mot henne när hon återigen vänder sig mot mig.
Hon ler tillbaka.
– Vi ses där inne, säger jag lågt, men bestämt innan jag fortsätter att gå mot ingången.
Vakten, en man av sedvanlig dörrvaktsstorlek och pondus, kliver fram för att stoppa mig.
Men ikväll går han bet.
Som medlem i patriarkatet kan jag göra vad jag vill.
Gå förbi köer när jag vill.
Tjäna hur mycket pengar jag vill.
Lägra en oskuldsfull blondin från Smedjebacken med modelldrömmar om  jag vill.
Ty riket är mitt.
Och makten.
Och härligheten.
I evighet.
Amen.

Annonser