Happy ending

juni 16, 2010

”Döden är varm, inte kall”
Tanken slår mig så fort jag slitit av mig den smutsiga t-shirten som tjänstgör som stranduniform och blottat min blekfeta kropp för den som vill se.
Det är 30 grader och vinden vägrar ge mig den respit jag så gärna vill ha.
Och så desperat behöver.
En dryg timme ligger jag där.
Svett blandas med solkrämen jag smort på.
En cocktail av dofter då sandstekt hud möter saltsänkt hav.
Små rännilar av sand letar sig ner på min handduk, söker sig fram till min mage, min rygg, mina armar, mina ben.
Jag suckar och vänder mig om.
Fortsätter kampen mot vädret.
Det här slaget är förlorat, det känner jag i huden.
Men kanske, kanske kan jag vinna kriget.
Bara jag inte ger upp.
Då kommer hon.
Solen bländar mig, men jag kan höra hennes släpiga steg närma sig den lilla del av stranden jag inmutat, förklarat min egen.
Flipflopsen sliter upp sanden, skickar den i kaskader både framåt och bakåt.
Jag sätter på mig solglasögonen.
Hennes slitna jeans sitter tajt på de smala benen.
Hello Kitty-tröjan smiter åt kring naturligt fasta bröst som gungar för varje steg.
Den gula huden har sedan länge antagit en nyans av valnöt.
Slitsarna till ögon, det korpsvarta håret, tydliga tecken på att hon inte hör hemma här.
”Öknens skepp är inte kamelen, det är hon”, tänker jag medan jag samlar saliv för att väcka min torra hals till liv.
Så kikar hon fram under kepsen, ler ett falskt leende.
Håller fram en papperslapp med priser.
– Hello, you wan’ massage?
Jag tittar på henne.
– Jag ligger här i en blandning av min egen svett och sololja. Sanden täcker min kropp, river i mitt rödbrända skinn, och du frågar om jag vill att du ska gnugga mig sanslös i 30 graders värme? Vafan tror du själv, din dumma hora?
Hon tittar på mig. Förstår inte ett ord.
Väntar.
Jag viftar bort henne.
Det spelar ingen roll vad jag säger.
Imorgon kommer hon att komma fram igen.
Hålla fram lappen med priser.
Ställa samma fråga.
– Hello, you wan’ massage?
Och jag kommer att sucka.
Svara.
Vifta bort henne.
Igen.

Annonser